En av martyrerna i kampen mot det extrema patriarkatet, Fadime Sahindal, hedrades på lördagen vid en minnesstund på Uppsala Gamla kyrkogård.

Vad gör Rädda Barnen, Barnombudsmannen och andra instanser i samhället för att motverka att barn och ungdomar diskrimineras och utsätts för våld i
hederns och religionens namn? Varför tiger dom när diskriminering och
övergrepp uppdagas? Varför tar dom inte öppet ställning mot indoktrinering
och diskriminering av barn, t ex i religiösa friskolor?

Denna fråga ställde Sara Mohammad, ordförande i föreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime - GAPF, vid en minnesstund vid Fadime Sahindals grav på Gamla Kyrkogården i Uppsala på lördagen. Trots regn och rusk hade ett 20-tal personer samlats för att hedra minnet av Pela Atroshi och Fadime Sahindal, båda martyrer i kampen mot det extrema patriarkatet. Fortfarande begås hedersmord varenda dag i islamstyrda länder. Och morden är fullt lagliga.

Men oppositionen mot detta barbariska våld är för svag, inte minst i Sverige, anser Sara Mohammad.

Hon riktade skarp kritik mot Rädda Barnen, Barnombudsmannen, JÄMO och
antidiskrimineringsbyråerna. Sara tar avstånd från religiösa friskolor, som
hon menar utövar kvinnoförtryck.

-I dessa skolor bedrivs kvinnoförtryck med religionsfriheten som täckmantel. Att småbarn bär slöja på dagis påstås vara ett uttryck för religionsfrihet. Men det är fråga om tvång och ibland våld.
-Framför allt barn ska få vara fria från alla reigiösa symboler. De har inget
med religion att göra, säger Sara Mohammad.

Hon tycker att religionsfriheten bör ersättas med trosfrihet.

-Var och en kan tro vad den vill. Men religioner skall inte kunna utövas om de bryter mot demokrati och mänskliga rättigheter.

-Små barn skall inte få utsättas för religiös indoktrinering i friskolor. När de är mogna nog skall de själva få välja den tro som de vill bekänna sig till.
Sara Mohammad räknar upp en mängd fall av diskriminering och påtryckningar som barn utsätts för, i den vanliga skolan eller i de religiösa friskolorna. Alltmedan de som är satta att bevaka barnens mänskliga rättigheter stillatigande ser på.

-I religiösa friskolor lär sig barnen att förakta eller hata ateister och personer med annan religiös bakgrund. Detta skapar intolerans och motsättningar. Man tillåter inte att folk umgås eller gifter sig över religionsgränserna. Det är rasism.

-Många invandrarbarn undantas från olika ämnen i skolan, t ex simning, gymnastik, musik, bild eller sex, och barn kidnappas för att tvångsgiftas i föräldrarnas ursprungsländer.
-Allt detta pågår i vårt samhälle medan Rädda Barnen, barnombudsmannen, JÄMO och antidiskrimineringsbyråerna som borde ha stöttat barnen och försvarat deras mänskliga rättigheter, inte rör ett finger.

- Varför höjs inga skarpa protester och varför krävs inte lagstiftning mot arrangerade äktenskap, undrade Sara Mohammad.

Det är nu sex år sedan Fadime, 26, sköts ihjäl av sin pappa efter att förgäves ha vädjat om hjälp hos svenska myndigheter, ja till och med i riksdagen. Orsaken till mordet var att fadern ansåg henne för självständig. Pela var 19 år när hon i juni 1999 mördades av sina släktingar.

Sara Mohammed riktade skarp kritik mot Rädda Barnen, JÄMO m fl. Här samtalar hon med en journalist.

Men det är inte bara unga flickor som faller offer för hedersvåldet. Också unga män kan drabbas. 2008 skall GAPF även fokusera på hedersrelaterat våld mot unga killar, både svenska och invandrade.

Mariann Andersson

ALIDA BOK

Läs Fadime Sahindals tal till Rädda Barnen här och hennes tal till riksdagen här.

Läs mer om Sara Mohammad, ordförande i föreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime här och här.

Se även här

TV-serien Upp till kamp är ännu en manlig bild av verkligheten, närmare bestämt åren 1965-76 i framför allt Göteborg. Jag var i högsta grad med på den tiden, som ung journalist i Göteborg. Vad serien inte tar upp är den enormt dåliga ställning som kvinnorna hade. De skulle inte kämpa utan hålla käften, koka kaffe och vara vackra lydiga sexslavar åt killarna. Omedvetenheten var total.

Bildtext: Kvinnorna var hårt trängda i rollen som sexualobjekt på 1960- och 70-talen. Bilden ovan ingår i en kampanj för säkerhetsbälten och har getts ut av ett statligt verk, Trafiksäkerhetsverket. Kvinnorörelsen sov. Ingen opponerade sig.

Jag bevakade många av de demonstrationer mm som serien handlar om. Ju mer jag hörde och såg av tjejer och killar som stormade mot det kapitalistiska samhället och ville införa proletariatets diktatur, desto starkare växte sig oppositionen inom mig. Då som nu var jag en outsider som aldrig flängde med hopen utan gick mina egna vägar och tänkte mina egna tankar, samtidigt som jag med stort intresse följde utvecklingen.

Sverige var på den tiden ett riktigt porrträsk och porren missuppfattades som en frihetsrörelse mot gamla fördomar. Samtidigt innebar den ju, då som nu, ett starkt förtryck av kvinnorna.

Någon kamp mot patriarkatet förekom inte och feminism var ett mycket fult ord, trots att kvinnorna var nästan helt maktlösa. Det fanns bara några enstaka kvinnor i regering, riksdag och kommunstyren. Dagis saknades och svårigheterna för kvinnor som ville förvärvsarbeta var enorma.

Trots detta stod många av våra nuvarande feministiska kämpar på den tiden på barrikaderna och slogs för frihet, jämlikhet och broderskap. Det gäller Gudrun Schyman, Maria-Pia Boëthius, Suzanne Osten och många fler. Systerskap var det inte tal om. Kvinnorna bara ekade med männen.

Jag kände att något väsentligt var fel. Mycket kunde man sympatisera med, som protesterna mot Vietnamkriget med stridsgaser och outsägligt lidande för civilbefolkning och andra. Men annat var svårt att svälja. Inte bara det att man ville upprätta proletariatets diktatur - hemska tanke. Nej, också annat kändes fel, men jag kunde inte riktigt peka på var felet låg - förrän all min inre opposition ledde till en plötslig medvetenhet om hur djupt kvinnoförtrycket var och fortfarande är, hur det kvinnliga faktiskt inte hade någon egen röst i denna högljudda frihetsträngtan.

Denna nya medvetenhet, som jag var ensam om då, slog ner som en bomb inom mig. Det var här den svenska nyfeministiska rörelsen började. Min nya insikt kom att förändra mitt liv.

I det läget startade jag Sveriges första feministiska förlag, ALIDA BOK. Fast i början hette det Alida Bokservice. Jag gav också ut boken Det grymma manssamhället som blev en verklig väckarklocka när den kom ut 1971. Men som alla stora framsteg för kvinnorna mötte den ett enormt motstånd. Folk kände sig med all rätt djupt kränkta, avslöjade och träffade. Det gäller både kvinnorörelsen och massmedia som blev tagna på sängen. Och det gäller framför allt människor i ledande ställning som är särskilt utpekade i boken. Det har knappast underlättat lanseringen.

Jag skickade boken till alla då kända kvinnor. Överallt flög man upp som gubben i lådan och började agitera för kvinnorna. Men sällan eller så gott som aldrig nämndes boken, troligen eftersom man var rädd att tappa ansiktet. Man ville inte erkänna att man var så djupt förtryckt i könsrollerna. Ändå är detta något allmängiltigt. Ingen kan undgå att växa in i förtrycket, vare sig man eller kvinna, professor eller vårdbiträde.

Vägen ut eller Det grymma manssamhället kan synas enkel. Men den är sista steget i en mångtusenårig kamp för frigörelse.

Denna bok har betytt enormt mycket för öppna ögonen på folk och sätta fart på kampen för jämställdhet. Det är främst tack vare Det grymma manssamhället som Sverige nu ligger i världstoppen när det gäller jämställdhet mellan könen. Men fortfarande är boken i stort okänd för den stora allmänheten, eftersom den har bojkottats och motarbetats.

Boken går fortfarande att få tag i men heter nu Vägen ut eller Det grymma manssamhället. Du kan beställa den här. (Priset är 69 kr + porto 30 kr)

Vägen ut... är den enda bok som verkligen frigör människorna. Den är fortfarande lika viktig och borde läsas av alla, både kvinnor och män.
Bilden ovan tycker jag belyser situationen i Sverige på 1960- och 70-talen. Det handlar om en kampanj för att folk skulle använda säkerhetsbälten i bilen. Bilden gavs ut av ett statligt verk, trafiksäkerhetsverket (finns inte längre) och ingen opposition hördes från dåtidens kvinnorörelse. Det visar hur stor omedvetenheten var.

Beställ boken här .

Här ser du den manliga fullt påklädda motsvarigheten i kampanjen.

 Är du intresserad av kvinnornas ställning på 1960- och 70-talen? Läs då första eller andra upplagan av Det grymma manssamhället. Den ger en direktbild av Sverige på den tiden och här finns också utförlig statistik. Boken är utgången ur bokhandeln men går att få tag i på många bibliotek, eftersom den klassades som en av de viktigaste böckerna för biblioteken att ta in.

Mariann Andersson

ALIDA BOK

Andra bloggar om: feminism, Upp till kamp, könsroller, kvinnor, män, tv-serie,

Poeten Sonja Andersson från Haga i Göteborg fick många lovord.

Det blev en stämningsfull minnesstund för poeten Sonja Andersson från Haga i Göteborg i Gagnef i Dalarna torsdag 5 juli, då hon skulle ha fyllt 75 år. Minnesstunden hölls i en gammal fäbod och de natursköna omgivningarna blev en fin inramning till högtiden.

Erik Yvell, Bokboden, höll tal och läste dikter ur samlingen Hälsning från mitt liv av Sonja Andersson. Agneta Yvell och Marijke Vreeswijk berättade om Sonjas mestadels tragiska liv som hon slutade frivilligt vid 44 års ålder. Talen växlade med musik av Hans Malmsten, som spelade flöjt.
Ett 15-tal personer hade samlats, de flesta från närområdet men en del också från Göteborg och Stockholm. Kvällssolen sken och det blev mingel i backen, där korna en gång gått vall.

Barbro Åkerstedt ur publiken förevigar arrangörerna Erik och Agneta Yvell, Bokboden i Dalarna.

Erik Yvell, som driver förlaget Bokboden i Gagnef, har byggt upp en liten scen på den gamla fäboden, kallad Hean. Här hålls många skiftande arrangemang. Att uppmärksamheten nu riktas mot Sonja Andersson beror på att Erik Yvell blev mycket gripen av hennes dikter.

Minnesstunden hölls vid ett gammalt fäbodställe i Gagnef.

Jag blev mycket gripen av Sonja Anderssons dikter, säger Erik Yvell, Bodboden i Gagnef.

Intresset för Sonja Anderssons diktning ökar. Hans-Evert Renérius, författare, litteraturkritiker och präst, har skrivit en utförlig essä om Sonja, som varit införd i Svensk Kyrkotidning nr 18 den 4 maj 2007. Han kallar henne för den tysta juvelen från Haga och jämför hennes med Karin Boye. Essän kommer att publiceras också i tidskriften Bokboden och ev i andra publikationer.

Det var mingel och sorl där kossorna trampat.

Hans Malmsten förhöjde stämningen med sin flöjt.

Erik Yvell läser dikter. Han flankeras av Agneta Yvell och Hans Malmsten.

Marijke Vreeswijk berättade om Sonja Anderssons tragiska liv.

Sonja förärades en födelsedagsbukett av vilda blommor från Dalarnas prunkande blomsterängar.

Här kan du läsa recensioner av Sonja Anderssons diktning. 

Här kan du beställa hennes diktsamling Hälsning från mitt liv. Pris bara 39 kr. 

ALIDA BOK

Den 5 juli skulle poeten Sonja Andersson i Haga i Göteborg ha fyllt 75 år. Men hon tog sitt liv redan 1976, då hon 44 år gammal gick ut i havet vid Kullavik söder om Göteborg.

Allt fler har börjat intressera sig för Sonja Anderssons diktning som till största delen finns samlad i Hälsning från mitt liv (bokförlaget Inferi 1978). Den 5 juli i år ordnar Bokboden i Gagnef i Dalarna en minnesstund för Sonja Andersson. Erik Yvell, Bokboden, håller ett föredrag om henne och Marijke Vreeswijk läser dikter.

Hans-Evert Renérius, författare, litteraturkritiker och präst, har skrivit en utförlig essä om Sonja Andersson som varit införd i Svensk Kyrkotidning nr 18 den 4 maj 2007. Han liknar henne vid Karin Boye och kallar henne den tysta juvelen från Haga. Essän kommer att publiceras också i tidskriften Bokboden och ev i andra publikationer.

Sonja Andersson fick på sin tid mycket fina recensioner. Hon jämfördes med den holländske filosofen Spinoza, Stig Dagerman och Sonja Åkesson.

Så här skrev t ex Bengt Eriksson i Göteborgs-Tidningen:
"Två Sonjor vill jag nämna samtidigt: Åkesson och Andersson. ... Ska jag rekommendera er att skaffa en av dessa diktböcker - så är det Sonja Anderssons."

Och så här skrev Eric S. Alexandersson i Göteborgs-Posten:
"Poeten är en livlig, skön fågel som sprutar sånger över torra marker; en estet som vältrar sig i ljusa färger, men ibland låter vemodig som en sångare i september. Här finns inga konstruerade toner, allt låter äkta, lättsamt och sprudlande och någon gång när hon är som allvarsammast slår hon på ett leende, som går rakt igenom läsaren. ... Med små medel får hon fram expressiva uttryck för det hon ser och känner."

Vill du läsa fler recensioner? Klicka då här.
Här får du veta mer om Sonja och hennes liv.

Hälsning från mitt liv kostar 39 kr. Klicka här för att beställa boken:

Bokboden i Gagnef är ett förlag, som sedan 1987 också utkommer med en tidskrift med samma namn. Bokboden driver tidvis en omfattande programverksamhet, som uppmärksammats i pressen.

Minnesstunden för Sonja Andersson hålls torsdag 5 juli kl 19 vid ett ungt fäbodställe i Hean mellan Repbäcken och Bäsna i Gagnef. För mer information ring 0241-61809.

HJÄRTLIGT VÄLKOMMEN!

ALIDA BOK

Nedan: Sonja Andersson 20 år 

Det blev en gripande protestaktion mot stening av kvinnor på Mynttorget i Stockholm på lördagen. Uppskattningsvis ett 100-tal personer hade samlats, vilket var alldeles för få med tanke på det angelägna ämnet. En tyst minut hölls för den 17-åriga kurdiska flickan Duaa Kalil Aswad som i april i år stenades till döds av sina egna släktingar.
-Vi har samlats här för att protestera mot det barbariska våldet mot kvinnor, sade Sara Mohammad, ordförande i föreningen GAPF - Glöm Aldrig Pela och Fadime, som arrangerat protestaktionen.
-Detta hedersmord är inte unikt. Under sexton år har 33 000 hedersmord förövats i irakiska Kurdistan.
Det blir över 2000 mord om året bara i irakiska Kurdistan. Också i övriga Irak samt i Iran, Saudiarabien, Jordanien och Palestina är hedersmord lagliga. Även här dödas mängder av flickor för att de anses ha skymfat männens heder.
-Det enda unika med det här mordet är att det filmats. Det var en släkting som filmade mordet för att avskräcka andra flickor. Sedan såldes filmen till en tv-station och lades ut på nätet, berättade Sara Mohammad.
Men inte bara i Mellanöstern begås dessa brott. Hedersmord förövas framför våra ögon. Sara nämnde fall i Tyskland, England och Sverige där bl a Fadime och Pela blivit martyrer i kampen för sina och andra kvinnors mänskliga rättigheter.
-Det finns olika metoder att ta livet av kvinnor. En ny metod är att knuffa ut dem från en balkong. Då kan det se ut som självmord. Polisen utreder nu ett misstänkt hedersmord i Karlstad, där en flicka ”fallit” från balkongen.
En uppmaning överlämnades till Sveriges regering om att agera mer aktivt mot hedersmord.
-Det görs för lite förebyggande arbete i Sverige. Kunskapen om hedermord är liten. I Sverige vågar man inte ta upp hedersproblematiken av rädsla att bli kallad för rasist. Men detta är omvänd rasism, menade Sara Mohammad.
Undertecknad tror också att feghet och rädsla för repressalier ligger bakom tystnaden. Många bröstar sig med sina demokratiska åsikter, när det länder till beröm. Men få vågar stå upp och försvara de demokratiska värdena om det kan vara farligt.

-Det är inte folket som är mördarna, det är systemet och lagarna. Man skall inte vara rädd. Man skall kräva att även människor från Irak m fl länder respekterar de mänskliga rättigheterna, sade Sara Mohammad.
Hon var starkt kritisk mot Sveriges regering och särskilt utrikesminister Carl Bildt för att man i veckan tagit emot och skakat hand med Irans utrikesminister Manouchehr Mottaki, som varit med om att fatta beslut om att stena mängder av kvinnor.
-Sverige bör bojkotta regimer som fattar sådana beslut, anser Sara Mohammad. Men den svenska regeringen har byggt upp ekonomiska och diplomatiska kontakter med regimer i Mellanöstern.
Också Maria Rashidi, ordförande för Kvinnors Rätt och representant för Män för Jämställdhet, riktade skarp kritik mot Carl Bildt och även Maud Olofsson.
-Vad gör svenska regeringen? Den skakar hand med en mördare. Att skaka hand med Irans utrikesminister är skamligt.
- Duaas brott var att bli kär. Vi kvinnor måste hålla ihop och fördöma detta omänskliga beteende och denna barbariska religion.
-Vi måste fördöma Carl Bildt, vi måste fördöma Maud Olofsson, sade Maria Rashidi. Det finns många invandrartjejer i Sverige som behandlas som djur.
De många talarna avlöstes av sång av Shamim till musik av Yara. Shamim sjöng en sång om stening. Klicka här för att se och höra och här för att läsa texten.
En lista med krav överlämnades till den svenska regeringen med målet att regeringen aktivt skall verka för att utrota hedersmord i Sverige och världen.
Man kräver bl a att regeringen offentligt skall fördöma det barbariska hedersmordet på Duaa Kalil Aswad. Regeringen skall också kräva att kurdiska regionens president samt Iraks president och statsminister offentligt fördömer mordet. Vidare skall den svenska regeringen verka för att de ansvariga för mordet, gärningsmän såväl som medhjälpare, ställs inför rätta.
GAPF vill också att regeringen skall se till att alla unga svenska kvinnor som tvingats eller lurats tillbaka till hemlandet pga hedersrelaterat förtryck återkommer till Sverige.
Det var den 7 april i år som 17-åriga kurdiskan Duaa Kalil Aswad stenades till döds på öppen gata i Mosulområdet i Irak av sina egna släktingar. Hennes enda brott var att hon rymt från sina föräldrar för att gifta sig med den hon älskade, en muslimsk arabisk pojke. Flickan sökte skydd hos myndigheterna men lämnades tillbaka av till sina släktingar. Uppemot tusen män gav sig på flickan och stenade och sparkade henne till döds. Polisen stod och tittade på. På GAPF:s hemsida www.pelafadime.se kan du läsa mer om det barbariska hedersmordet.

Sverige bör bojkotta regimer som fattar beslut om stening av kvinnor, anser Sara Mohammad, ordförande i föreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime - GAPF

På grund av offentligheten kring detta hedersmord har det mötts med starka reaktioner. Protestmöten och minnesstunder har hållits inte bara i Sverige utan i Kurdistan och andra länder.
Men tystnaden i svenska massmedia om det viktiga mötet på Mynttorget i Stockholm i lördags är stor och bröts bara av någon enstaka notis i någon tidning dagen efter.

Varför? Är mord på tusentals unga kvinnor, i Sverige och utomlands, så oväsentligt?
Se också http://intressant.se/intressant
Mariann Andersson

ALIDA BOK

Andra bloggar om: hedersvåld, stening, kvinnoförtryck, kurdiska, kvinnor, män, könsroller, feminism, duaa, kalil, Aswad, Pela, Fadime

ERK- NÄRINGSLIVETS ETISKA RÅD MOT KÖNSDISKRIMINERANDE REKLAM - BORDE FÅ UTBILDNING OM KÖNSROLLER


ERK - Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam - anser inte att  Park Inn Uppsala har gjort sig skyldig till könsdiskriminerande reklam när man i en annons uppmanar folk att lägga svärmor på hotell när de skall ta emot släkten i helgen. Denna reklam användes för övrigt i hela Park Inn-kedjan.

Författaren och journalisten Mariann Andersson, som gjort anmälan, anser att medvetenheten i könsrollsfrågor inom ERK måste vara bristfällig och uppmanar därför Erk att skicka sin personal på utbildning.

Det beslut som gjorts i ärendet är också påfallande torftigt. Här finns ingen motivering till stångpunkten utan rådet konstaterar helt enkelt:

"Åtgärden har prövats av rådet och inte ansetts könsdiskriminerande".

I sin anmälan skriver Mariann Andersson att meningen Lägg svärmor på hotell underblåser kvinnohat och kvinnoförakt. Den leder tankarna till gamla unkna könsdiskriminerande skämt som man trodde hör till historien. Svärmor har varit särskilt illa åtgången i dessa så kallade skämt.

Hon menar att Park Inn bryter mot den andra av de särskilda kriterier som ERK satt upp när det gäller att bedöma reklam. Enligt denna punkt skall  reklam som direkt konserverar en otidsenlig syn på könsrollerna och där endera eller båda könen framställs på ett nedvärderande sätt (schabloniserande reklam) bedömas som könsdiskriminerande.

Svärmor är ofta en stor tillgång för en familj. Med sådan reklam cementerar man gamla fördomar, skriver Mariann Andersson.

Varför inte lägga svärfar på hotell? Är det inte lika roligt? Varför inte i så fall? Därför att det inte finns några vitsar om besvärliga svärfäder i vårt mansdominerade samhälle, säger Mariann Andersson

Ändå kan svärfäderna vara nog så jobbiga. Historiskt sett har de varit betydligt mer våldsamma och alkoholiserade än sina kvinnliga motsvarigheter. Men åtminstone det senare har man i den så kallade folkhumorn haft ett tolerant överseende med, medan svärmödrarna blivit mer illvilligt bedömda, skriver Mariann Andersson.

Ordet lägg har i sammanhanget en obehaglig klang. Bjud svärmor på hotell skulle ha varit betydligt bättre. Eller ännu hellre Bjud svärfar på hotell och bjud svärmor att sova över i bästa sängen hemma, skriver Mariann Andersson i sin anmälan.


Med vänlig hälsningar
Mariann Andersson
ALIDA BOK

UPPSALA

Park Inn gör sig skyldig till könsdiskriminerande reklam när man med meningen "Lägg svärmor på hotell" försöker locka till sig kunder. Jag har därför anmält Park Inn till ERK - Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam.Park Inn-reklamen förekommer som en TV- eller video-film i monitorerna vid kassorna hos Willy:s på Björkgatan i Uppsala och på många andra ställen runt om i landet. Jag har sett den flera gånger denna vecka.Förmodligen vill annonsören anslå en lättsam ton och försöker därför skämta. Jag anser att meningen "Lägg svärmor på hotell" underblåser kvinnohat och kvinnoförakt. Den leder tankarna till gamla unkna könsdiskriminerande skämt som man trodde hör till historien. Svärmor har varit särskilt illa åtgången i dessa så kallade skämt.Enligt min mening bryter Park Inn mot den andra av de särskilda kriterier som ERK satt upp när det gäller att bedöma reklam.Denna punkt lyder 2. Reklam som direkt konserverar en otidsenlig syn på könsrollerna och där endera eller båda könen framställs på ett nedvärderande sätt (schabloniserande reklam)Svärmor är ofta en stor tillgång för en familj och hon kan vara hur förtjusande som helst. Med sådan reklam cementerar man gamla fördomar.Varför inte lägga svärfar på hotell? Är det inte lika roligt? Varför inte i så fall? Därför att det inte finns några vitsar om besvärliga svärfäder i vårt mansdominerade samhälle. Ändå kan svärfäderna vara nog så jobbiga. Historiskt sett har de varit betydligt mer våldsamma och alkoholiserade än sina kvinnliga motsvarigheter. Men åtminstone det senare har man i den så kallade folkhumorn haft ett tolerant överseende med, medan svärmödrarna blivit mer illvilligt bedömda.Ordet lägg har i sammanhanget en obehaglig klang. Bjud svärmor på hotell skulle ha varit betydligt bättre. Eller ännu hellre Bjud svärfar på hotell och bjud svärmor att sova över i bästa sängen hemma.Mariann AnderssonALIDA BOK

Jag minns min första bokmässa, som var en föregångare till den nuvarande bokmässan i Göteborg. Denna mässa var betydligt mindre och ägde rum i konserthuset vid Götaplatsen i Göteborg. Det var hösten 1971. På våren hade
jag kommit ut med boken Det grymma manssamhället (som nu finns i en nyutgåva kallad Vägen ut eller Detgrymmamanssamhället). Boken hade väckt stor uppmärksamhet men också mött ett hårt motstånd.

Jag hade skickat den till de flesta då kända kvinnor i massmedia m m. Boken satte så gott som genast igång en intensiv debatt i jämställdhetsfrågor.

På mässan puffade jag för min bok. Jag stötte ihop med bland andra Per Gahrton, som blev en av mina första "lärjungar". Han tog starka intryck av boken och bildade tio år senare Miljöpartiet de Gröna, det första
feministiska partiet i Sverige där jämställdhet mellan könen är en av hörnpelarna. Det är märkligt att ett sådant parti bildas av en kille (Han var en arg ung man på den tiden och sådana var på 1970-talet inte ett dugg
intresserade av jämställdhet.)

På mässan träffade jag också författaren Elisabet Hermodsson från Uppsala. Även hon var helt okunnig när det gäller könsförtrycket, vilket bland annat framgår av en dikt hon läste om hur hon väntade på telefonsamtal från en man (utan att våga ringa själv, vilket var opassande på den tiden. Själv ifrågasatte hon inte ett smack denna passivitet.)

Jag tyckte faktiskt synd om henne och informerade henne om Det grymma manssamhället. Hon blev mycket intresserad. Även hon omvändes och blev en stark anhängare av jämställdhetssträvanden. Det tog sig bland annat uttryck i Disa Nilsons visor som kom ut 1974 och blev hennes största succé.

Så har Det grymma manssamhället öppnat ögonen på strängt taget alla som läst den och boken har samma effekt än i dag. Det är den enda bok som väcker människan till fullt medvetande och frigör henne från den falska manliga
eller kvinnliga rollen.

De flesta av de drivande krafterna inom den svenska feminismen har fått sin medvetenhet genom Det grymma manssamhället.

Bland de första av mina lärjungar är regissören Suzanne Osten som tog starka intryck av boken när den kom ut på 1970-talet vilket ledde till bland annat succépjäsen Jösses flickor (1974), skriven i samarbete med Margareta Garpe.
En annan som blev omvänd är ”rödstrumpan” Maria-Pia Boëthius, som startade en kampanj för att förbättra kvinnornas ställning.

Bland de kändisar jag skickat boken till nu på senare år är
kulturjournalisten Ulrika Knutson (också omedveten om könsförtrycket). Resultatet blev boken Kvinnor på gränsen till genombrott. Med den vill hon väl rädda ansiktet och visa att hon hänger med lite grann, i alla fall!

Den som läser boken blir frigjord och upptäcker då att han/hon är genomsyrad av könsförtrycket. Detta är en mycket pinsam känsla och svår att erkänna.

Ingen av de kändisar jag skickat boken till har så vitt jag vet utsatt sig för blamagen att erkänna att de fått sin medvetenhet från Det grymma manssamhället, åtminstone inte offentligt. Detta är ett svek.

Ingen vill medge att de varit så genomsyrade av förtrycket.. Ändå är detta något allmängiltigt som ingen slipper undan. Alla växer vi fast i könsförtrycket, antingen vi är kvinnor eller män, professorer eller sjukvårdsbiträden.

Vägen ut eller Det grymma manssamhället är troligen världens mest avancerade feministiska bok. Det är i hög grad denna bok som ligger till grund för den nya vågen inom den svenska feminismen. Som alla stora framsteg för kvinnorna har den stött på ett hårdnackat motstånd, varför den är relativt okänd. Samtidigt har den fått mycket fina recensioner. Se nedan eller klicka här!
.

PRIS BARA 69 KR. BESTÄLL HÄR!


Vägen ut eller Det grymma manssamhället

av Mariann Andersson


Ur kritiken:

Om alla läste den här blev det kanske någon ändring. Morgonbris, Socialdemokratiska kvinnoförbundets tidskrift

Det är en bok som bör finnas i varje kvinnas bokhylla och som bör läsas i varje skola.
Lina, http://www.systrar.net/noje/vagenut.htm

Vägen ut eller Det grymma manssamhället av Mariann Andersson ... anses av många som något av en svensk feministklassiker.
Daniel Larsson, K-Online/

I boken finns hysteriskt roliga stycken ...
Maja Ljung, Expressen-GT

ett konststycke att på detta sätt med humor, värme och en god portion kärlek till mannen bränna av detta sprakande satiriska fyrverkeri...I stort sett kan jag bara lyckönska var läsare som fått denna bok i sin hand.
Anders Bronsek, http://communicatio.webblogg.se/060205101328_dfg.html

Boken anbefalls varmt åt alla som börjat tröttna på våra välkända debatter, argument och stridsskrifter, och som vill stärka och läska sin själ med annorlunda läsning om män, kvinnor och samhälle.
Britt Dahlström, Sydsvenska Dagbladet

Bakom kraven finns föreställningen om en slumrande kvinnokraft som skall frigöras och samtidigt frigöra de män som nu är bundna av sin könsroll i sin ofrihet. 

Kerstin Vinterhed, Dagens Nyheter

Det nya med boken är att den bryter igenom kulturarvet.
Psykolognytt, Sveriges Psykologförbunds tidning



Beställ här!

ALIDA BOK